Eutanasi - dödshjälp

En person som uttrycker en vilja att dö,
som är redo att lämna livet på jorden och ge sej av till vart det än är.
Är det rätt att låta den personen få sin sista vilja igenom eller berövar man denne då på möjligheten att få vandra på jorden i några år till?
För att få leva på jorden är ju någonting man ska vara tacksam över, vara lycklig åt, visst ska det vara så?
Men om en person känner att denne har levt färdigt, inte orkar kämpa emot en sjukdom eller skada längre, är det då möjligt att känna livet på jorden som en lycka?
Kan det inte bli mer utav ett fängelse?

Och ett spädbarn som är så pass handikappat eller skadat att det aldrig kommer kunna leva ett normalt liv, aldrig kunna prata, aldrig kunna gå, aldrig kunna tänka och aldrig kunna räknas som en riktigt männsika.
Vem har rätten att säga att det inte är ett liv värt att leva?

Vad är det som gör att två liv som ser så lika ut kan utvecklas på två helt olika sätt?
Är de det inre som är avgörande eller är det de små sakerna av lycka som spelar den största rollen?
En 17 årig tjej dök från en brygga och slog huvudet i en sten, hon blev förlamad från halse och kunde inte göra någonting själv.
Föräldrarna gav upp, pojkvännen stack, kompisarna försvann. Hon tog livet av sig efter 3 års lidande.

En 18 årig tjej åkte motorcykel och krockade, hon blev förlamad från halsen.
Från sjukhussängen såg hon pojkvännen säga adjö för att han inte ville vara med ett "freak", föräldrarna bad till Gud bredvid hennes säng att han skulle ta henne med sig till himmlen.
Hon började måla tavlor med penseln i munnen och kunde efter 5 år säga inför flera tv kameror att hon levde ett lyckligt liv och inte skulle vilja byta det mot något annat.

Hur skulle jag bli?
Jag är ju värdelös på o rita...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus