Söndagsfilosofering
Det är söndagsmorgon och jag är tillbaka på jobbet igen.
gårdagen som bara var en dag (yes jag är Einstein) kändes som minst tre lååånga dagar.
Tro det eller ej men nu känns det rätt bra att stå här o sortera filmer o skaka godislådor.
Jag trivs här, lönen är kass o tiderna är usla men jag trivs.
Jag tycker om att prata med kunder
Jag tycker om chefen trots att han är snål
Jag tycker om att filura ut bra lösningar på platsbrist och andra världsliga problem
Och jag tycker om att stå bakom kassan o käka melontuggumin o låta som en upphakad skiva
- Då kan du få trycka in ditt personnummer
- Var det bra så? 35 kronor tack
- 40 kronor blev det då....
- Hej då
- Åh säg inget jag kommer ihåg... Marlboro light 100's?
- Hello sir James how are you today? Lucky Strike I guess?
- Tack tack
När jag cyklar hem på helgkvällarna o resten av staden hänger ut genom "killen-med-dom-gröna-glansiga-mysbyxorna"s (en kille som bor mitt emot och använder vår butik som enda ställe att inhandla livsmedel på, han har alltid glansiga gröna mysbyxor och lägger en läskigt stor summa pengar varje månad på cola, chips o godis, han borde snart få stammis rabbat även fast vi inte har nåt sånt erbjudande) fönster o festar så känner jag faktiskt inte avundsjuka, jag vill bara hem o sova så att jag inte är död nästa dag på jobbet utan orkar gå hit och göra det till en rolig dag.
Det enda dåliga är att jag vill ha en älskling som redan har värmt sängen när jag kommer hem, min älskling att krama hela natten tills jag ska gå o jobba igen.
Men summasumarum jag trivs i butik, skulle vilja testa på Ginatricot eller möjligtvis en annan klädesbutik, då skulle jag inte komma hem mitt i natten varje dag (mitt i natten varje dag?).
Jag skulle kanske tom hinna med att träna, för att lyxa rejält så gå på boxpasset ibland.
O tänk, jag skulle få OB tillägg, WOW!
