JAG TROR DET KALLAS ÅNGEST
Fy satan va jag ville ligga kvar i sängen imorse när klockan ringde!
Vid halv 8 var jag vaken o stressad från första stund.
Det verkar som att min kropp är inställd på att misslyckas, eller snarare på att undvika ett misslyckande, för varje morgon vaknar jag äckligt tidigt o är livrädd att jag har försovit mej.
Tom när jag är ledig tror jag att jag håller på att missa att gå till jobbet.
Jag tror jag borde gå till psyk o få en redig undersökning av hjärnkontoret, eller så borde jag ta n på ett spa o bli riktigt riktigt avslappnad.
För tillfället drömmer jag om jobbet, jag tänker jobb, andas jobb, ta me fan att jag är jobbet!
Det här måste få ett slut, ett 8 till 5 jobb vore det ultimata i kombination med en pojkvän som är fri för vinden som leder till storstan.
Jag har lite att sträva efter på min halva lediga dag imorn;
- Bli sambo
- Hitta nytt jobb (eventuellt ett bättre betalt sommarjobb så att jag kan räkna ner tiden jag har kvar här)
- Tvätta
- Städa
- Laga matlådor
- Träna
- Registrera mej på studera.nu (jag ska ju faktiskt bli student)
Nu får jag ångest igen... eller vänta nu... ångesten var visst kronisk
