SPRÅNGMARCH
Det blev inte lite bråttom imorse.
Jag var ovanligt snabb o hann tom äta frukost.
Sen gick nånting snett.
Älsklingen propsade på att han skulle köra mej till tåget, så att han inte skulle ligga i sängen hela dagen.
Sagt och gjort.
Dessvärre vilseledde den strålande solen utanför fönstret oss och det var is och kallt ute, och på bilen...
Alla lås hade frusit så vi kom inte in i bilen!
Powerwalk i all ära men hederlig tidsbrist är väldans effektivt det också.
Dum som jag var litade jag på han som sedan barnsben sprungit på gatorna i staden Tranås och han fick sin vilja igenom i valet av väg.
Min vanliga väg är nu utnämd till snabbaste-vägen-till-tågstationen-vägen, hans väg var sämst!
Tur som jag hade stod tåget kvar på perrongen när jag kom dit, springandes och med andan i halsen.
Oscar: - Vad gör du om du missar tåget?
Linn: - Ja jag tänkte precis att då får ju du köra mej till jobbet med bilen, men sen kom jag på att det inte går så då blir jag dödad av chefen.
Oscar: - Hahaha
Linn: - Strypt, långsamt, smärtsamt, dödad!
