Linn van Keppel

Näst nästa vecka ska jag jobba 2 dagar då jag egenltigen skulel ha varit ledig.
Resten av personalstaben ska nämligen på utbildning för det nya systemet men eftersom jag sticker om en månad så behöver inte jag kunna det.

Chefen har då lovat att jobba igen en av de där två dagarna och idag kom jag på att det vore as bra om jag fick ledigt 3 juni.
Då kan jag fixa mer i lägenheten samtidigt som jag kan åka med mamma hem till Strängnäs istället för att ta tåget.
Svin bra!

Så jag frågade helt enektl om det gick bra att han jobbade den dagen.
Svaret var som vanligt att han var tvungen att kolla upp det, han jobbar endel i sin andra butik också och han har ju faktiskt en dotter (en dotter som har en mamma också tänker jag varje gång det argumentet dyker upp).
Men jag brukar fråga tills han ger ett svart helt enkelt, intervallen mellan frågorna brukar vara typ 2 dagar, då hinner han tänka på det en stund, placera det längst bak i huvet, glömma bort det, glömma bort att jag ens har frågat om nåt sånt alls.

Frågor ville han tydligen gardera sej mot den här ggn för han sa "Tjata inte! Jag kollar det o så säger jag till när jag har gjort det."

Om jag inte frågar så får jag veta om jag blir ledig tidigast dagen innan.
Jag ska med andra ord fråga när jag jobbar på tisdag igen!