Linn van Keppel

Imorse skulle jag fylla bilen med bär-glada brudar och åka till Hemköp i Ryd för att hämta en halv pall med någonting.
Det gick jätte bra, ända tills jag skulle få tag i Malin.
Jag ringde säkert 20 ggr men inget svar.

Tillslut blev jag orolig och smittade av det på Nikolina via telefon.
Vi beslutade att jag fick gå hem till Malin och kolla så att hon levde.
Det gjorde hon, men knappt.
Hon hörde inte när jag plingade på dörren, inte när jag knackade och inte när jag klev in genom dörren och ropade på henne.

Men hon levde, hon bådde bra trots gårdagens utgång till och med.
Malins lägenhet mådde dock mindre bra, den stank bränt nå så fruktansvärt!
Det är nämligen så att Malin är en hejjare på det där med nattmat, hon är dock inte lika duktig på att hålla sej vaken tills maten är klar.
Stanken stod en sönderbränd kastrull med kolsvarta makaroner för.
Bra jobbat Malin, igen!

Så går det när jag stannar hemma, det är ingen som tvingar Malin att ta en korv på Ågatan innan hon cyklar hemåt.
Från och med nu cyklar vi i grupp, vi äter i grupp och vi kommer hem i grupp.
Det var ju mord i förrgår, en bränd kastrull igår (och för nån månad sen), vem vet vad som skulle kunna hända imorgon!?

För den som undrar hur det gick med den halva pallen...
Det var passerade tomater och vi fick hämta det utan Malin.