Linn van Keppel

Det har varit framstupa sängläge idag. Hela dagen!
Däckade redan 5 minuter in i filmen igår och vaknade till vid 9 för att ta medicin och sen sova vidare till 12.
Då kändes det ganska bra, jag var hyffsat pigg och halsen dödade mej inte mer än vanligt.
För att kompensera mitt like-a-död-säl-beteende igårkväll så ställde jag mej och stekte pannkakor till frukost.

Sen var det igång igen.
Jag frös, jag svettades, jag mådde illa, jag hade ont, jag var trött.
Ett bad och sen direkt ner i sängen innan jag ens hunnit torka mej.
Ni anar inte vilken rolig frisyr det resulterade i!

Johannes har varit ännu mer underbar än vanligt, han har hämtat allt jag kan tänkas behöva, handlat allt som jag kanske kan få i mej i matväg och servat mer än han behöver.
Han håller om när jag fryser, hämtar vatten när jag törstar ihjäl, låtsas att jag inte alls ser fördjävlig ut, lyssnar när jag gnäller om hur ont jag har och mitt i allt elände så får han mej att skratta!
Trots att jag känner mej nästan död när jag ligger däckad i sängen så är det ruskigt mysig att höra hur han spelar gittar i vardagsrummet.

Nu har jag iaf varit uppe i ett par timmar och jag funderar på om medicinerna gör mer nytta än skada.
Tveksamt faktiskt.