Linn van Keppel

Vi var en tragisk duo igår, jag och Johannes.

En med huvudvärken from hell och en som blivit tappad på blod och såg sitt liv ur fluga-på-väggen-perspektiv.

Johannes var värst, han låg med täcket över huvudet och svarade enbart genom att hmmm:a och aaah:a.

 

Så blev det middagsdags.

Jag hade stannat på COOP på vägen hem och köpt tortellini, lagom ansträngning.

Men det här med att ta bort den kokande kastrullen försvann på något vis från min hjärna och efter en 40 minuter fanns det... eeh pastablask med ostbitar i.

I ett desperat försök att rädda det som räddas kan så smetade vi på lite pesto (den ätliga varianten av silvertejp) och slevade in röran i munnen med sked.

 

Ja och sen somnade vi.

Kul kväll va?