Linn van Keppel

Vi är hemma, semestern är slut och vi har lämnat mygg och norrland för Stockholm och arbete igen.

Det har varit ett par tuffa dagar fram tills idag med start i lördags.

I lördags natt förstog min kropp att den äter antibiotika och slog bakut.

Mitt i natten, ute på krogen, dagen innan vi ska åka hem.

Det var fest och jag var chaffis och klockan stog på 09.00 dagen efter.

Jag vågar mej på en kvalificerad gissning att jag var årets tjurigaste chaufför när partyprinsarna skulle både till MAX, till Shell och hem innan jag fick lägga mej och sova.

Sov gjorde jag sedan i tre timmar, med hinken under armen.

 

På söndagmorgonen kunde jag omöjligt resa mej ur sängen utan att gå med hinken under hakan men på något vänster lyckades vi lasta in oss i bilen, belamra oss med hela plastpåsar och åka iväg.

Sen åkte vi hela dagen, jag dissade antibiotikan och mådde prima och vi kom hem ca 7 timmar innan vi började jobba.

 

Gårdagen kan sammanfattas med ett enda ord - SEMESTERHJÄRNA.

Herre gud så oeffektiv jag var!

Jobbig dag nummer två som dock avslutades med födelsedagsfirande på Grönalund för världens gulligaste sjuåring.

 

Sen hem igen, sova 6 timmar ochså upp och jobba.

Och det är ungefär där det roliga slutar, för idag vid lunch har jag blivit ordinerad utav sjukvårdsupplysningen att ta antibiotika igen (okej egentligen igår vid lunch men ändå) så då kommer kvällen gå åt till att socialisera med hinken igen.

ÅNGEST!