Linn van Keppel

Efter några dagar fullspäckade av viktigare saker än bloggen så sitter jag åter och knapprar på tangenterna, givetvis är det nästan alltid fel tangenter och jag får ändra åtskilliga gånger.
Med endast några ynka minutrar kvar tills jag ska slå upp portarna, och släppa in en drös kunder, så känner jag mej en aning deprimerad.
Hela tre (3!!) nätter har jag fått mysa under mitt nya täcke med min gamla älskling.
Hela två (2!!) dagar har jag haft min alldeles egna underbara att pussas med i både tid och otid.
Nu har han dock begett sej till en viss Daniel för att tillbringa för många timmar med att vara nörd och spela tv-spel.
Saknaden är redan stor och ångesten lika så.
Jag måste med andra ord åka hem till en tom lägenhet, gå och lägga mej i en tom säng, vakna i en tom säng imorn och gå ifrån en tom lägenhet, och så upprepas prosseduren.
Att ångesten är så påtaglig idag kan även bero på att jag nu fått det bekräftat, jag jobbar nyårsaftonskväll.
SÄMST!
Alltså måste jag göra mej iordning på jobbet för att sedan komma försent till tillställningen som börjar 2 timmar tidigare än jag kan vara där.
Och för att göra det hela ännuvärre har jag i nuläget 12 timmars jobb framför mej innan jag ska gå och lägga mej föra att vara pigg inför morgondagens 11 timmar.

Jag ska nog gå och dra nåt gammalt över mej