Linn van Keppel

Jag har köpt en ny cykel.
En gammal ny.
Så gammal ny att jag bara svischade fram när jag åkte från änden av Ryd imorse.
Så gammal ny att den aldrig kommer gå sönder.
Så gammal ny att den verkligen klassas som ful.
Så gammal ny att jag utan att vara nervös kan parkera den på tågstationen utan att vara rädd för att stöld ska ske under natten.
Så gammal ny att jag ska måla om den till brun med svarta prickar.
Så gammal ny att en bild måste komma upp inom kort.

Måste även stoltsera med att jag för första gången sen jag flyttade till Lkpg har varit uppe innan 7.
Nu är nämligen tapetsering igång, eller det är snarare ett rivningsprojekt som är igång.
Stackars målare Johannes var tvungen att slita bort all tapet från mitt rum o skrapa hela Hannas tak.
Så iaf, klockan kvart i 7 imorse plingade han på dörren o jag o Hanna fick snällt vakna.
Kändes ganska skönt att ligga kvar under täcket när han sprang runt i hela huset o jobbade som ett svin.
Det var ännu roligare eftersom vi sover i vardagsrummet.
Det är som att vara iväg på läger fast man har världens skönaste luftmadrass.