Linn van Keppel

Nu är det exakt en vecka sedan vår lilla kissemiss gick från att vara en hon till en han.
I samma veva blev han även kastrerad.

Efter att bollarna blivit lite kapade på det lilla livet så var det meningen att innekissandet skulle ta slut och att det skulle bli tyst på det ständiga jamadet, han skulle inte heller fly så fort han fick tillfälle.
Det där med att rymma har försvunnit.
Visst han är nyfiken och vill gärna kika ut genom ytterdörren men han går aldrig längre än till tröskeln.
Förut rusade han i panik upp för sista trappan så fort man öppnade dörren minsta lilla.
Det där jamandet/skrikandet har också slutat.
Visst att han jamar ibland och skriker för att få uppmärksamhet några gånger men inte mer än så.

Sen var det ju kissandet på fel ställen...
Direkt efter kastreringen så blev det en pöl mitt på golvet men det är inget jag är speciellt förvånad över, den lilla kraken hade ju endel droger i kroppen om man säger så och det är inte alltid så lätt att hoppa in i kattlådan när bakbenen viker sej såfort man går!
Däremot kom det en pöl i söndags också vilket inte var lika välkommet.
Och idag hittade vi en gul fläck på en av mattorna i sovrummet.
Den sista fläcken var dock väldigt gammal (och nej vi har inte känt att det har luktat!).
Så nu är frågan, kissar Sylvester inne för att märka sitt revir eller för att han inte rivs i lådan?
Jag diskade/skurade/what-ever lådan igår och än sålänge går det bra.

Det värsta är att vi inte har några mattor kvar!
Kattkiss har en tendens att lämna lukt även efter tvätt i maskin, speciellt om man inte kan tvätta i mer än 30 grader.
Så imorgon är det jag som tar bilen till Tornby och handlar nya ljuddämpare, det ekar förtusan här!