Linn van Keppel

Jag har kommit på en sak...
Östgötska är väl den fulaste dialekten och det är knappast så att den har några närmande konkurrenter.
Men det är inte så konstigt egentligen.

Om jag tänker på min klass så finns det följande dialektskillnader:
Angeline: från Växsjös urskog och hon har inte fått lära sej att säga R, alls!
Lyssnar man på Angeline så heter det pickigkov inte prickigkorv.

Niko-nyfiken (även kallad Nikolina...på pappret): Den inbitna norrlänningen som älskar vokaler!
Pga hennes något udda besatthet av dessa bokstäver så kallar hon därför sina vapendragare och familj-under-terminerna för Saaaaaraaaa och Eeeeeeliiiiin.
Inte Sara och Elin.
Att hon dessutom inte ids istället för att inte orka och att hon hänger upp pumlor i julgranen när alla andra hänger upp julkulor gör bara det hela ännu värre!

Madde: Den här damen gillar inte plötsliga avslut på ord och tar därför bort t på slutet och ersätter det med sch. Tex så säger jag vart ska vi gå? Madde säger: Vasch ska vi gå?

Vi har ju även Aldi, skåningen som rullar på r'en. Alla vet ju hur det låter!

Jackan/Jakob: Smålänning som låter som hämtad ur Utvandrarna och är extra bra på att säga kalmar, fast då låter det Kaaalmaaar.

Sara från Jönnköping hade däremot tur.
Hennes mor är nämligen en klok kvinna som lärda Sara att hon heter just SaRa och inte Sawrwrwra (det där ska föreställa något som liknar ett rullande r)

Så ärligt talat, är det så konstigt att dessa stackars Linköpingsbor blir jämförda med Kolmårdstroll?
Dom måste ju stå ut med att höra alla studenter prata högt och lågt i tid och otid på alla möjliga konstiga sätt.
Nej precis det är en helt normal reaktion!