Linn van Keppel

Klockan är inte ens 12 och man måste ändå ha lamporna tända inomhus, jag som har köpt nya solglasögon och allt.

Igår gjorde jag tappra försök till att sprida solsken på stan med knallgröna skog och oreange halsduk, får göra en liknande insats idag tror jag bestämt!

Nu är det frukost här hemma innan vi stänger in oss i cykelförrådet och försöker fixa Johannes cykelbromsar.

Just nu funkar dom inte ett dugg och det är mer trafikfara än smidigt transportsätt.

Förresten så cyklade jag på Johannes cykel till jobbet i lördags.

Vilken upplevelse!

Jag är van vid tjejcykel och då inte en mountainbike.

Det här är både killcykel och mountainbike, ni skulle ha sett mej!

Det kändes som att rumpan var över huvudet, så mycket framåtlutad satt jag.

Och svänga med en väska på ena handtaget och en påse på andra var inte lätt!

Jag vinglade omkring, som ett litet barn som egentligen borde ha en förälder som håller i pakethållaren, och försökte vicka huvudet så långt uppåt som möjligt för att se nånting men det var svårt.