NÄR INTE ENS WIKIPEDIA GER NÅGRA BRA SVAR
Jag håller på att plugga finska nu igen.
Idag ska jag lära mej om något som heter Ackusativ.
I det finska språket är tydligen ackusativ -n eller -t.
Ööh??
Jag försöker på svenska istället:
Idag ska jag lära mej om något som heter Ackusativ.
I det finska språket är tydligen ackusativ -n eller -t.
Ööh??
Jag försöker på svenska istället:
De personliga pronomena mig och dig var ursprungligen ackusativformerna av "jag" och "du".
Däremot var promonena "honom" och "henne" i stället ursprungligen dativformer, medan motsvarande ackusativformer var "han" (identisk med nominativen) respektive "hana".
Till detta tillkommer ackusativformer av adjektiv i vissa gamla stelnade uttryck, men de är färre än antalet uttryck med dativformer. Exempel på detta är "i ljus-an låga", "i hög-an sky", "i god-an ro", "ana arg-an list", "i rätt-an tid" och "för all-an del".
Fortfarande - Ööh??
Det blir en hel del axelryckningar och "jaha?" under de här studierna.
Imorgon ska jag lyckas komponera ihop en glass, ett bröd och lite plugg utan att Johannes är hemma!
Vatten över huvudet var det ja...
Däremot var promonena "honom" och "henne" i stället ursprungligen dativformer, medan motsvarande ackusativformer var "han" (identisk med nominativen) respektive "hana".
Till detta tillkommer ackusativformer av adjektiv i vissa gamla stelnade uttryck, men de är färre än antalet uttryck med dativformer. Exempel på detta är "i ljus-an låga", "i hög-an sky", "i god-an ro", "ana arg-an list", "i rätt-an tid" och "för all-an del".
Fortfarande - Ööh??
Det blir en hel del axelryckningar och "jaha?" under de här studierna.
Imorgon ska jag lyckas komponera ihop en glass, ett bröd och lite plugg utan att Johannes är hemma!
Vatten över huvudet var det ja...
Kommentarer
Trackback