Linn van Keppel

 

För drygt ett år sedan skrev jag det HÄR inlägget.
Två månader på deltid blev några månader på heltid, blev ett år på heltid och så helt plöttsligt är det höst jag jag påbörjar mitt andra år på TV4.
Enda skillnaden är att jag inte gör det som konsult, jag gör det som fast anställd!

Ett år och en överrekrytering senare är jag nu en i gänget på riktigt!
Och vilket underbart gäng sen!
Ni anar inte vilket fantastiskt (första) år jag har haft, jag har lärt mej otroligt mycket, jag har träffat så fina människor och jag har haft uuuuunderbart roligt.

Att nu få förtroende på lång sikt känns sjukt bra.
Jag får gå till jobbet med ett leende på läpparna, jag får jobba med det jag tycker är roligt, jag får hela tiden nya mentala utmaningar och jag får umgås med dom bästa (BÄSTA!!!) kollegorna.

Ytterligare ett plus i kanten är att man tydligen får blommor när man blir fast anställd, det är ju nästan så att man skulle byta lite oftare...


PS. Detta inlägg är skrivet med stor svårighet. Jag är så exalterad att jag ville använda utropstecken efter varje mening! Men jag ansträngde mej, för ert läsögas skull...

Tänk er följande - Vi bör lämna hemmet inom två minuter.
Jag går in i sovrummet och hittar Johannes liggandes såhär:

 

Det är då jag inser att jag inte ska ha barn än på ett bra tag...

Här började dagen med att inse faktum - halsont!
Tillbaka in under täcket med en kopp te och på med raggsockor, jag har verkligen INTE tid att bli sjuk!

Höjdpunkten på dagen var att handla mat (och lördagsgodis).
I bilen på vägen hem blev det dock in med godis ut med en halv tand.

Så sjukdom kanske jag slipper men tandläkaren är ett måste.
Jippiiii!

Himmel och pannkaka är det helg REDAN?
Jag hänger inte alls med faktiskt, det har varit väldigt många tisdagar den här veckan...

Om jag lyckas speeda ner till normal nivå så blir det nog en pint (ja en hel) Ben & Jerrys i soffan med huvudet på Johannes axel.
Om jag inte lyckas speeda ner finns det en risk att jag börjar puttsa fönster och rensa ur klädkammaren.

Stekpanna någon?
Att slå mej i huvudet med så att jag kan tuppa av ett slag?
Tvångströja går också bra, tvångsvila i tvångströja...

Vilken fantastisk dag!

Just nu är jag inne i en period när jag skulle ha kunnat jobba dygnet runt och ändå ha saker kvar att göra.
Nu är ju jag dock en vanligt dödlig så jag tar ändå tid till att äta, sova och träna.
Men det är ju så roligt när det är mycket att göra!
Ju större projekt desto bättre, ju svårare saker att grotta ner sej i desto mer spännande blir det.

Dessutom var jag på terminens första pass Step med nya instruktören Robert.
Jag älskar Robert!
Det var så bra koreografi, så härlig musik, han var så pedagogisk och jag fick sån energi!

Bara en sak är lite dålig och det är att jag måste dra mej iväg och köpa nya träningsskor.


Nu ska jag varva ner och ladda om för resten av veckan.

Är inte tanken att man efter en helg ska vara utvilad och redo för en ny vecka?

Jag är helt slut!

 

I lördags tog jag min första sovmorgon på evigheter och rastade sedan nyinflyttad vän i Hagaparken.

So far so good.

Och så börjar det jobbiga.

Jag skulle in till stan för att spela biljard (eller bordsbowling, lite oklart) och hade totalmissat att det inte gick något tåg.

Mitt i chocken missade jag dessutom bussen och fick vackert sitta på iskall perrong och vänta tills jag nästan blev gråhårig.

Biljarden var dock väldigt trevlig och på vägen hem lyckades jag faktiskt hinna med rätt buss hem.

Ja och sen klev jag in genom dörren och hittar min sambo förvanlad till Quasimodo!
Han har fått nackspärren from hell och efter massage och diverse värktabletter lyckdes vi sova i tre timmar.

Efter dessa tre timmar parkerade jag Johannes i en fåtölj och fick själv sova vidare ett par timmar till.

Sen var söndagen ungefär såhär: Massage, försöka tvätta bort tigerbalsam från händerna, värktabeletter, vila, och så om och om igen tills det blev kväll.

 

Nu var detta i och för sej inte mest jobbigt för mej.

Johannes är ju den som har haft ont.

Men ändå, förtjänar man en ny helg ungefär imorgon om man inte har hunnit vila upp sej under den ordinarie?

Under bloggens dötid har jag hunnit med en hel del roliga saker.

Bland annat åkte vi till Åre med jobbet för konferens ett par dagar.

 

Utsikten från min balkong var helt magiskt, maten var fantastisk, umgänget var underbart och jag hade så otroligt roligt!

På förmiddagarna konfererade vi, på eftermiddagarna hade vi teambuildnig i form av forsränning och  ett kreativt uppdrag och på kvällarna åt vi middag, läääänge.

Det var några väldigt givande dagar i den del av Sverige jag tycker bäst om och det var fruktansvärt lyckat!

Från en mycket betrodd källa, vi kan kalla honom pappa, så har jag det kommit till min kännedom att det klagas på mitt bloggande.

Förövaren, vi kan kalla henne farmor, blir tydligen orolig.

Problemet är bara att jag inte hinner!
Det är ta mej tusan fullbokat varje dag hela veckorna.

Men nu tar jag mej tid, medan tvätten håller på att torka.
När jag är klar kan jag titta in här och spy lite galla över den allmänna tvättstugan.

 

Vi hörs!

 

PS. Både pappa pch farmor heter egentligen något annat.