Linn van Keppel

För 1½ månad sedan jobbade jag på bank.
Det var kul, det var lärorikt och jag känade bra pengar.
Men (det varkar alltid finnas ett men) jag är aboslut ingen telefonförsäljare så i början på september fick jag veta att min provanställning inte skulle förlängas.
Jag var beredd på det och jag kunde inte göra något åt det.

Den som avskedade mej kunde svara på hälften av de frågor jag hade ungefär.
Men på frågan vad jag hade gjort bra och vad som gjort att jag fick sluta och alla andra viktiga frågor så var svaret "Det vågar jag inte yttra mej om".

En vecka senare kontaktar en kollega mej och undrar om det hade hänt något eller om jag fortfarande kunde ta hennes pass dagen efter.
Trots att jag hade påpekat för samme person som avskedade mej att min kollega förväntade sej att jag skulle hoppa in istället för henne och han lovat att prata med henne så hade inget hänt.
Jag (som alltså inte ens jobbade kvar) blev ombedd att ringa frama och tillbaka för att medla.

Ytterligare någon vecka senare blir jag uppringd av den som avskedat mej för att han ville veta om jag fått anställningsbevis och liknande.
Det hade jag fått.
Dessutom erbjöd han sej att vara referens på mitt CV om jag ville, haken var bara att om någon frågade varför jag inte fick jobba kvar så skulle han svara att jag "inte gav det lilla extra till kunderna".
Jag kontrade med att det lilla extra kan vara att önska trevlig dag tex och bad att han i så fall skulle säga som det var - jag sålde för dåligt.
Icke, han skulel minsann svara att jag inte gjorde det lilla extra.

Tillbaka till nutid, jag fick min lönespec idag - 831 kr och 60 öre.
Jag skulle ha fått närmare 9 000 kr.
Efter ett par telefonsamtal fick jag reda på att han som avskedat mej glömt bort att rapportera de timmar jag skulle fått lön för.


Och jag är den som blev avskedad, det är ju för fasen skratt retande!